Fan, visst är det lätt att bli avundssjuk på folk som är så jävla mycket bättre än en själv på det man gör...
Ta den här killen till exempel: www.nikkohurtado.com, -han är lätt den bästa tatueraren i hela världen!
Det känns lite vemodigt att ge sig in i ett yrke där man på förhand vet att man aldrig kan bli lika duktig!
Jag har som mål att när jag själv börjar tatuera ska jag se till att varje tatuering blir den hittills bästa jag gjort.. Tänker man på det viset så tvingar man sig att utvecklas hela tiden, och vem vet -en dag kanske jag blir lika sjukt bra som Nikko! ;)
En annan tatuerare som jag ser upp till väldigt mycket är Judd Ripley! www.juddripley.com
Hans specialitet är att teckna små old-school motiv och förstora upp dem till en ryggtavla eller chestpiece. Satan vad snyggt det blir med riktigt feta linjer och mycket färg!
Nä, jag tror man får försöka inse att man inte kan bli bäst! Det är nog bra att kunna inse sina begränsningar och svagheter. Jag kommer absolut inte bli nummer ett, men jag kommer alltid göra mitt bästa för att människorna man har privilegiet att tatuera blir så nöjda de kan!
Peace!
Sådär kan du ju inte tänka, tänk om Judd och Nikko gått och tänkt "Ähh, jag kan aldrig bli bäst på det här, men jag kan ju göra något bra ändå kanske eller så liksom så folk blir nöjda". Tro på dig själv och på din förmåga, klart att du också kan bli en i toppen, det är väl det här du brinner för? Plus - är du bäst är det ju garanterat att de du tatuerar blir nöjda ;)
SvaraRaderaHaha, riktigt så illa är det ju inte med mig!
RaderaJag kommer bli riktigt, riktigt bra, men absolut inte bäst i mina ögon! Det kommer alltid att finnas massor med tatuerare som är bättre och som jag kan se upp till!
Jag vill inte heller bli bäst, då har man ju inget att kämpa för längre, inte heller något att bättra på, -vilket medför noll utveckling..
Jag har ganska bra självdistans och ger mig sällan på saker jag vet att jag inte har en chans att genomföra!
Ta de tondöva, falsksjungande idioterna som söker till IDOL till exempel. Några av dem gör det på skoj för att få vara med på TV, medan andra är helt och hållet superseriösa med sitt framförande. -De saknar heelt och hållet självdistans och fortsätter söka år efter år fast juryn säger åt dem att lägga ner!
Äh, nu snöade jag visst iväg litegrann..
Hur som helst så tack för de peppande orden!
//Needlepusher